Problemet med Edge 3200 är att den har för bra glid. Den rör sig som besatt över musmattan – oavsett vad du sätter under den. Till och med på mitt skitiga skrivbord, med brödsmulor och annat äckel, flyger den fram. Precisionen är minimal som bäst. Mitt annars så vassa sniperaim i Team Fortress 2 blev lidande och jag fick lämna mina trogna publicservrar. Och Counter-Strike slutade jag spela efter två mediokra 1-15-insatser.
Det man måste komma ihåg när man använder denna mus är att först klicka ur "Förbättra pekarens precision". Det har säkert många av er redan gjort. Själv satt jag med en nyformaterade burk, och min trogna Ikari fungerade klart godkänt trots att jag glömt den detaljen. När jag väl insett min miss trodde jag att jag skulle bli proffs igen. Men inte. Jag hade nämligen glömt – och det här är det viktigaste om ni vill kunna använda Edge 3200 – att skriva in "-noforcemparms -noforcemaccel -noforcemspd" i lanch options. Glöm. Inte. det. Det är nämligen skillnaden mellan att kunna skjuta någon i huvudet eller skjuta albatrossen som flyger 30 meter ovanför.
Fördelen med nya möss är att all nödvändig mjukvara redan finns i musen, så även i denna. Det är alltså bara att trycka in Edge 3200 och börja spela. Självklart följer det med drivrutiner man kan använda, men om du bara tänker bli proffs i Counter-Strike, behövs det inte. Men med drivrutinerna installerade kan du öka DPI-inställningen från max 3600 till 5040, använda scrollhjulet för att scrolla i sidled och ställa in macron. Alla de här funktionerna är säkert användbara om man spelar andra spel än Counter-Strike. Själv är jag ganska enkelspårig, och därför inte haft någon större användning för dem. Men jag kan glatt meddela att de fungerar som de ska. En möjligtvis intressant grej i drivrutinerna är spelarprofilerna. Man kan nämligen lägga in olika profiler i musen som gör att knapparnas funktioner blir annorlunda.
Den fysiska musen är som ett helt rymdskepp. Den är utrustad med sex knappar. Musen högra sidostycke går att byta. Vikter följer med så att man kan ändra tyngden och under sitter det fem keramikfötter som verkar vara behandlade med något vansinnigt glidmedel. Därtill finns det fyra smålampor på vänstra sidan som visar vilken dpi-inställning man har samt en femte lampa som visar vilken gamingprofil man använder.
Som ni ser i filmen – titta om ni inte gjort det – finns det alltså två knappar på ovansidan som heter lift och mode. Lift använder man för att musen ska känna av underlaget och anpassa lasern därefter. Vad jag erfar gör inte lift särskilt mycket för upplevelsen, men har å andra sidan inte haft många musmattor att prova på. Dock borde mitt smutsiga skrivbord om något bevisa att musens laser klarar sig väldigt bra utan att pillra med liftknappen. Mode är helt enkelt bara för att bläddra mellan gamingprofilerna.
Det finns egentligen alldeles för mycket tekniskt mumbojumbo att prata om när man har med nya möss att göra. Så även Edge 3200. Det jag har upptäckt är det viktigaste är dock tyngden, glidet och precisionen. DPI-inställningar må vara riktigt häftigt, men 3600 dpi är ungefär vad man kan förvänta sig i dagens läge och att gå högre än känns inte för mig särskilt intressant. Om tyngden kan jag säga att det är en tung rackare; enligt tillverkaren väger den drygt 127 gram i originalskick och med alla sex vikter blir den drygt 30 gram tyngre. Kan jämföras med Steelseries Ikari som håller sig kring 100 gram. För mig var originaltyngden lite för lite, men eftersom man kunde trixa med vikterna hittade jag en bra vikt som passade mig.
Avgörande för alla möss blir dock glidet och precisionen. Den glider onekligen bra. Nästan för bra. Att gå från en mus med ordentlig friktion innebär ett ovanligt stort tapp i skill. Köper du denna mus kommer du att bli hånad för att du inte kan sikta, det vågar jag nästan sätta min lillasyster på. Däremot är den väl värd att vänja sig vid. När jag väl bemästrade det oerhörda glidet – jävlar vad den glider alltså – började jag upptäcka det fina med den här musen. Keramikfötterna gör att det är bara jag som bestämmer. Ingenting annat. Inte kaksmulorna som invaderat min musmatta. Inte den där chokladfläcken jag smidigt svepte förbi i youtubeklippet. Vill jag sprätta ett huvudskott så är det upp till mig att göra det. Vilket å andra sidan har varit förödande för mitt självförtroende, eftersom det var tre veckor sedan jag faktiskt fick åtnjuta den där sköna headshot-känslan.
Det finns dock ett par nackdelar med musen. Dels är den alldeles för stor. När jag lägger min hand på musen – även det syns i klippet – når inte fingertopparna ändra längst ut på musknapparna. Att vänja mig vid det var det som tog allra längst. Jag kan inte räkna hur många gånger jag misslyckats med att öppna en mapp bara för att jag inte lyckats trycka ner knapparna ordentligt. Dels sitter sidoknapparna för högt upp. I vanliga fall behövs bara en minimal rörelse för att trycka på sidoknapparna, men på den här musen måste man verkligen lyfta på tummen. Detta är kanske inget problem för folk med jättehänder. Men mina u-landsfingrar har haft mången problem.
Nackdelar till trots är den här musen en riktig vinnare. Trots den branta inlärningskurvan. Du får den för en dryg femhundring på de största gamingbutikerna.
Pris:
Det man måste komma ihåg när man använder denna mus är att först klicka ur "Förbättra pekarens precision". Det har säkert många av er redan gjort. Själv satt jag med en nyformaterade burk, och min trogna Ikari fungerade klart godkänt trots att jag glömt den detaljen. När jag väl insett min miss trodde jag att jag skulle bli proffs igen. Men inte. Jag hade nämligen glömt – och det här är det viktigaste om ni vill kunna använda Edge 3200 – att skriva in "-noforcemparms -noforcemaccel -noforcemspd" i lanch options. Glöm. Inte. det. Det är nämligen skillnaden mellan att kunna skjuta någon i huvudet eller skjuta albatrossen som flyger 30 meter ovanför.
Fördelen med nya möss är att all nödvändig mjukvara redan finns i musen, så även i denna. Det är alltså bara att trycka in Edge 3200 och börja spela. Självklart följer det med drivrutiner man kan använda, men om du bara tänker bli proffs i Counter-Strike, behövs det inte. Men med drivrutinerna installerade kan du öka DPI-inställningen från max 3600 till 5040, använda scrollhjulet för att scrolla i sidled och ställa in macron. Alla de här funktionerna är säkert användbara om man spelar andra spel än Counter-Strike. Själv är jag ganska enkelspårig, och därför inte haft någon större användning för dem. Men jag kan glatt meddela att de fungerar som de ska. En möjligtvis intressant grej i drivrutinerna är spelarprofilerna. Man kan nämligen lägga in olika profiler i musen som gör att knapparnas funktioner blir annorlunda.
Den fysiska musen är som ett helt rymdskepp. Den är utrustad med sex knappar. Musen högra sidostycke går att byta. Vikter följer med så att man kan ändra tyngden och under sitter det fem keramikfötter som verkar vara behandlade med något vansinnigt glidmedel. Därtill finns det fyra smålampor på vänstra sidan som visar vilken dpi-inställning man har samt en femte lampa som visar vilken gamingprofil man använder.
Som ni ser i filmen – titta om ni inte gjort det – finns det alltså två knappar på ovansidan som heter lift och mode. Lift använder man för att musen ska känna av underlaget och anpassa lasern därefter. Vad jag erfar gör inte lift särskilt mycket för upplevelsen, men har å andra sidan inte haft många musmattor att prova på. Dock borde mitt smutsiga skrivbord om något bevisa att musens laser klarar sig väldigt bra utan att pillra med liftknappen. Mode är helt enkelt bara för att bläddra mellan gamingprofilerna.
Det finns egentligen alldeles för mycket tekniskt mumbojumbo att prata om när man har med nya möss att göra. Så även Edge 3200. Det jag har upptäckt är det viktigaste är dock tyngden, glidet och precisionen. DPI-inställningar må vara riktigt häftigt, men 3600 dpi är ungefär vad man kan förvänta sig i dagens läge och att gå högre än känns inte för mig särskilt intressant. Om tyngden kan jag säga att det är en tung rackare; enligt tillverkaren väger den drygt 127 gram i originalskick och med alla sex vikter blir den drygt 30 gram tyngre. Kan jämföras med Steelseries Ikari som håller sig kring 100 gram. För mig var originaltyngden lite för lite, men eftersom man kunde trixa med vikterna hittade jag en bra vikt som passade mig.
Avgörande för alla möss blir dock glidet och precisionen. Den glider onekligen bra. Nästan för bra. Att gå från en mus med ordentlig friktion innebär ett ovanligt stort tapp i skill. Köper du denna mus kommer du att bli hånad för att du inte kan sikta, det vågar jag nästan sätta min lillasyster på. Däremot är den väl värd att vänja sig vid. När jag väl bemästrade det oerhörda glidet – jävlar vad den glider alltså – började jag upptäcka det fina med den här musen. Keramikfötterna gör att det är bara jag som bestämmer. Ingenting annat. Inte kaksmulorna som invaderat min musmatta. Inte den där chokladfläcken jag smidigt svepte förbi i youtubeklippet. Vill jag sprätta ett huvudskott så är det upp till mig att göra det. Vilket å andra sidan har varit förödande för mitt självförtroende, eftersom det var tre veckor sedan jag faktiskt fick åtnjuta den där sköna headshot-känslan.
Det finns dock ett par nackdelar med musen. Dels är den alldeles för stor. När jag lägger min hand på musen – även det syns i klippet – når inte fingertopparna ändra längst ut på musknapparna. Att vänja mig vid det var det som tog allra längst. Jag kan inte räkna hur många gånger jag misslyckats med att öppna en mapp bara för att jag inte lyckats trycka ner knapparna ordentligt. Dels sitter sidoknapparna för högt upp. I vanliga fall behövs bara en minimal rörelse för att trycka på sidoknapparna, men på den här musen måste man verkligen lyfta på tummen. Detta är kanske inget problem för folk med jättehänder. Men mina u-landsfingrar har haft mången problem.
Nackdelar till trots är den här musen en riktig vinnare. Trots den branta inlärningskurvan. Du får den för en dryg femhundring på de största gamingbutikerna.
Pris:
Fördelar499 kr hos Maxfps.
NackdelarBra glid Vikterna Precisionen
Fler givande recensioner hittar ni i vår eminenta Prylguide.Storleken Inlärningskurvan Tumknapparna
