Razer marknadsför sin Krait som en mus skapad för RTS-spelare (Real Time Strategy, till exempel StarCraft), just för att man låtit demontera sidoknapparna, som enligt Razer inte behövs om man ska spela något annat än just FPS-spel (First Person Shooter, till exempel Counter-Strike). Jag har aldrig använt sidoknapparna till något vettigt under de år jag spelat Counter-Strike, och känner inte många som har det bortsett från eventuell ljudkommunikation. För mig är de två eller tre knapparna på sidorna till för att växla fram och tillbaka i windowsmappar. Vid spelande är de mest i vägen. Efter en djupgående undersökning under förstoringsglaset kan vi konstatera att Razer Krait inte har blivit påkostad dessa ruskiga moduler – thank you, Thorn, säger jag.



Musen är en utveckling (eller tvärtom) av storsäljaren Razer Diamondback. Den har, i princip, samma form som sin storebror och är väldigt lik designmässigt. Lillebror Krait är lite långsmalare, medan föregångaren är en aning knubbig, dock är det inga överdrivna marginaler. Musen har fått behålla de översizade knapparna, som fortfarande är lättklickade och har en bra responstid. Den är ganska liten, i jämförelse med andra populära gamingmöss. Här stöter vi på en av musens negativare sidor. Storleken på musen är egentligen det enda som går att klaga på. Den är snygg, har sköna knappar, oerhört bra prestanda, skönt glid och är fullt spelbar på alla tänkbara sätt – men den är väldigt, väldigt, väldigt pytteliten i jämförelse med till exempel Microsoft IE 3.0 eller Logitech MX518. Något som folk med större händer kan ha problem med. I bild till vänster ser vi en jämförelse av höjden mellan Razer Krait och Microsoft IE 3.0.



Insidan av musen är ett riktigt kraftpaket. Med sina 1600 DPI varvar den Microsofts IE 3.0:s knappa 400 DPI fyra gånger. Med en uppdateringsfrekvens på 6500 bilder per sekund är den jämbördig med storebror Diamondback på båda punkterna. I DPI och bilduppdatering är det endast Logitech (av de mest kända tillverkarna) som kommer i närheten med sina 1600 DPI och 5800 bilder per sekund i sin MX518. Noterbart är dock att man går förbi musen med hela 2000 DPI, men har en aning sämre bilduppdateringshastighet, på ett av sina senaste alster, G5 Laser Mouse, som dock dokumenterats som allmänt dålig.



Undersidan på pekdonet är precis som tidigare versioner bestående av tre stycken teflonfötter, varav en är av storleken större och täcker den nedre delen av musen. De andra två fötterna är placerade i de respektive övre hörnen. Dessa teflonfötter kombinerade med en i högsta grad nätt vikt gör att musen glider rysligt bra på framförallt musmattor i hårdplast, som till exempel Steelpad S&S eller den nytestade Qpad XT-R. Det betyder emellertid inte att musen inte går att spela med på tygmattor, den fungerar väldigt bra där med – om än bättre på plast.



Som tidigare nämnt fick musen behålla de stora knapparna, som fortfarande är lättklickade och reagerar snabbt. Från början var jag inte riktigt nöjd med hur den är utformad vid spetsen. Jag föredrog när knapparna är mer enhetliga med resten av musen, istället för att sticka ut en bit längst framme, vilket gör det svårare att ha fingrarna långt framme på musen utan att komma åt knapparna vid fel tillfällen. Innan jag testade den här skapelsen var jag van vid att lägga hela handen på musen, och mest använda armen vid spelande, tillskillnad från de flesta spelarna som mestadels använder handleden. I och med musens storlek och form blir det nästan omöjligt spela så, och jag fick därför pröva på att spela med handleden istället – vilket faktiskt visade sig fungera superbt efter en del spelande.



Till en början ovant, men efter ett tag går det rätt bra att spela. Den är lätt vilket skapar gynnsammare förutsättningar vid små och snabba rörelser, något som märks väldigt tydligt när man försöker spela med gamla Bettan (samme Bettan som walle spelade med under ESWC) efteråt. Den gamla musen känns tung, trög och seg. Att det är skillnad i prestanda märks tydligt efter att ha spelat med Razer-musen ett tag. I stort sett är musen ett riktigt bra tillbehör – en riktig pangmus – även om jag tidigare varit van vid större varianter. Detta å andra sidan innebär att jag nu får ändra val av mus på alla häftiga datorspelssidor jag är medlem på. Hua!



Allt som allt är musen, precis som ovan konstaterat, en Razer Diamondback utan sidoknappar. Är man inte riktigt ett fan av konstigt placerade sidoknappar är det här kanske den perfekta musen just nu. Alternativet Diamondback finns dock tillhands för nästan samma slant.



Positivt:

• Bra prestanda
  
  
• Sköna knappar
  
  
• Lätt vikt
  
  
• Bra scrollhjul
  
  
• Snygg design
  
  
• Inga sidoknappar för den som inte vill ha det
  
  

Negativt:

• Väldigt liten
  
  
• Inga sidoknappar för den som vill ha det
  
  

Specifikationer:

• DPI: 1600
  
  
• Bilder per sekund: 6500
  
  
• Vikt: Cirka 85 gram

Lycklig modell: Jacob "lulle" Lundmark



Pris: 379 SEK hos MaxFps