Det senaste året har inte mediaetablissemanget nöjt sig med artiklar om värdetransportrån, naturkatastrofer och allt de andra tragiska som media gottar sig åt varje dag, man har också lagt fokus på datorspelens destruktiva inverkan och negativa inflytande på människor och framförallt landets ungdomar.



Genom en hätsk mediakampanj i framförallt tidningar som Aftonbladet, Expressen och TV-kanaler som TV4 har man gått ut för att först och främst skrämma alla föräldrar. Vi har hört rubriker som "Barnen går miste om en del av livet" (Piteå Tidningen 051010), "Datorn tog över mitt liv" (Aftonbladet 050619) och "Fick datorförbud – slog sönder huset"(Aftonbladet 050523). Genom att skrämma föräldrar ska man trycka ner datorspelandet, folkbilda människor om att datorspelande, sitta vid internet och datorn varje dag är ett osunt leverne. Man upprepar ett konservativt mantra mot nya tekniker, företeelser och kulturyttringar som vi har sett under hela 1900-talet.



Nu vill man inte bara skrämma vanligt folk från fågelepidemier och våldtäktsmän. Nu sitter det till och med en förbrytare eller i alla fall en destruktiv datorspelsslukande best i varje Svenssons hem. Ofta, sitter han ensam i ett eget rum med datorskärmen som rummets enda ljus och blir en oigenkännlig typ som varken sköter skolan, arbetet eller sina sociala kontakter.



Lobbygruppen och datorspelsmotståndarna Fair-Play påstår i Lilla Aktuellt i SVT för drygt ett år sedan att 6 procent av alla barn mellan 11-16 lägger ner 5 timmar per dag spelar tv- eller datorspel. En av styrelsemedlemmarna i Fair-Play, Per Hamid Ghatan som också är hjärnforskare på Karolinska Institutet säger att man gjort en vetenskaplig undersökning där 2000 barn tillfrågats och analyserar vidare:



- Vi måste ta reda på vad som händer med hjärnan när ett barn spelar väldigt mycket. En trött hjärna har svårt att ta emot andra saker, som undervisningen i skolan, säger han.

Lobbygruppen Fair-Play har under de senaste 3 åren legat bakom 50-60 artiklar och reportage i Sveriges alla stora mediakanaler. Man har en målsättning att etablera "rent spel" inom datorspelande vilket ska innebära barns frihet från spelberoende, övervåld och att datorspelande följer den rekommenderade åldersmärkningen för datorspel. Men, vem håller inte med om det? Ingen är väl särskilt attraherad av vare sig spelnarkomaner, The Postal eller att 4 åringar spelar GTA.



Skrapar man lite på ytan så får man fram en annan bild. Fair-Play bedriver en hetskampanj mot landets ungdomar, den nya generation som helt själva skapat en ny form av gemenskap under sportliknande förutsättningar och kulturyttringar. Man har skapat något så stort och snabbt växande fenomen att vuxenvärlden och framförallt våra föräldrar och farföräldrar knappt hunnit med. Självklart är detta något helt unikt och stort, men också skrämmande och jobbigt för vuxenvärlden. På samma sätt som mina mor- och farföräldrar vart skrämda av 60-talets nya vindar inom musik, politik och samhällsklimat så skräms nu denna generation föräldrar av datorspelande ungdomar. Ser man krasst på det så kan det tyckas skrattretande, men faktum är att media har lyckats och nu måste vi ungdomar organisera oss och slå tillbaka för att verkligen prata om något som man kan kalla "rent spel". Vi är väldigt många nu och framförallt klipska. Varför skulle annars en 14-åring kunna bedriva sin egen sportklubb för datorspel över internet? Organisera 5-10 olika personer i regelbundna träningar och taktikgenomgångar, fixa sponsorer, bygga kommunikationsnätverk och dessutom koordinera matcher mot världens alla andra begeistrade ungdomar. I vilken annan sport ser vi så ansvarstagande människor? Snacka om personutveckling.



Enligt Scandinavian Cyber Events (de som arrangerar WCG Norden) så består "gaming" huvudmålgruppen av 80 procent av alla 12-24 åringar. Något som låter realistiskt. Vilken tjomme har inte hört talats om Counter-strike, World of Warcraft eller låt oss säga Heaton? Många vet att det är ett svenskt datorspelsproffs och inte bara ett trött hockeymärke oavsett om de vet något om CS eller ens datorspel. De flesta ungdomar i Sverige har nuförtiden prövat Counter-strike eller något annat FPS-spel. Vissa spelar då och då, hos polare. Vissa spelar varje helg, på internet café. Vissa tränar varje dag över nätet, vissa spelar mer än så, allt beroende på personligt intresset såklart. Lite som Fotboll, vissa spelar på gräsmattan, några i korplag och vissa i ett organiserat ligabaserat lag.



Vilka är då Fair-Play? Deras motiv är ju inte helt knäppa, vi vill ju alla ha "rent spel". Men ja, givetvis, så är det ett gäng skärrade konservativa utvecklingsmotståndare. Några som vill att datorspel helst ska bestå av ett snällt Sims-spel och orealistiska strategispel där du använder stela schackpjäser. Några som verkligen inte vågat prata med sina barn eller läst på vad detta egentligen handlar om. Några som fortfarande tror att datorspel är en mjukvara till en datorburk som tvingar barnen framför datorn genom någon slags religiös- eller knarkeffekt. Några som verkligen inte fattar att datorspel är så fruktansvärt mycket mer. En sport, en kultur, en social gemenskap.



För några år sedan så gjorde Fair-Play och Joan Åsards en dokumentär som fick namnet "Dödligt spel". Dokumentären skapade stor debatt på nätet och fick ett stort genomslag i media. Berättigat eftersom dokumentären var pinsamt dålig och väldigt vinklad, där man drog alla datorspelare över en kam och i princip, pissade på oss gamers som asociala och oförmögna till något som helst kritiskt tänkande. Man lyckades till klämma in en representant från NRA (National Rifle Assosiation, amerikanska vapen galningar) i filmen.



Kära förälder och Fair-Play styrelse: Kom till ett internetcafé eller besök ett stort LAN. Jag vill se dessa gubbar och tanter fördöma oss då. Låt dessa skärrade föräldrar jämföra Dreamhack med Hultsfred, var skickar de helst sina barn? Verkar de ha kul? Sitter de tysta och ensamma? Hur många plattor bärs tar ungarna med sig till Dreamhack? Oj, de såg fel. Det var visst, Jolt. Inget ont om Hultsfred eftersom jag besökt både Hultsfred och Dreamhack tre gånger men jag tror faktiskt inte att Fair-Play besökt något e-sport eller LAN evenemang. De har definitivt inte besökt en enda sajt eller mötesplats där gamers och e-sport fans hänger. Det vore intressant vad de egentligen har för kött på benen? För då blir snarare frågan om det är vi eller de som saknar social förmåga och verklighetsförankring.



Det finns en anledning varför Fair-Play har kontor på Östermalmsgatan 2 i Stockholm, varför de har råd att lobba in dyra artiklar i Sveriges allra största tidningar och varför de finansierade "Dödligt spel". De är skiträdda. Vissa påstår till och med att det är ett internationellt nätverk. Ja, Fair-Play finns i hela världen, under olika namn men samverkande. Konspirationsteorierna är många, är det musik eller filmbranschen som ligger bakom? Datorspelsmarknaden omsätter ju mer än Hollywood idag. Nej, låter lika långsökt som Usama Bin Ladin. Vissa påstår att det är det vapenglada bibelbältet i USA som finansierar Fair-Play för att flytta fokus från debatten om vapenlagar i USA till att datorspel faktiskt triggar dödskjutningar, helt ofattbart men inte helt omöjligt. Vi kommer nog aldrig få veta. Låt oss minnas Columbinemassakern och det följande mediedrevet, då bestämde sig föräldrarna till offren vid en tidigare liknande tragedi i Kentucky att stämma 24 av de största tv- och dataspelstillverkarna på 130 miljoner dollar. Målet lades senare ner av en enig domstol.



En av mina favoritlåtar är Timbuktu's "Det löser sig" och i den här debatten finns det ingen anledning att bli skärrad av Fair-Plays metoder. Det löser sig. Men vi måste ändå ta del av debatten. Visa vår ståndpunkt och inte tystas av de tvivelaktiga lobbygrupperna och de lättlurade journalisterna. Datorspel är inte dödligt.



Det är bara djupt olyckligt att våra stora mediekanaler tar upp det lilla negativa om Sveriges största ungdomsrörelse istället för att skapa nyheter, reportage och artiklar om det mycket större och positiva, som t.ex. elektronisk sport. Ge oss resultat i de svenska lagens matcher och intressanta artiklar istället för destruktiv journalistik som skapar klyftor mellan föräldrar och barn. Låt inte varje förälder starta sin egen "hatkampanj" mot sina egna barn. Låt istället föräldrar engagera sig i sina barns största intressen så att barnen får mer respekt när det gäller andra saker som t.ex. skola. Spelar ingen roll om man sysslar med judo, musik eller e-sport - ingen lyssnar på en förälder som trycker ner ens intressen eller dissar ens personlighet.



Skapa en positiv trend som stärker oss och ger oss ungdomar de förebilder inom datorspelande som är sunda. Dagbladet (www.dagbladet.no) och Verdens Gang (www.vg.no) verkar ju ha fattat i Norge, i alla fall om man ska tro Catch-Gamer och Team9s nyheter här på Fragbite. Majoriteten och i princip alla klarar skolan galant, skaffar jobb och betalar skatt, precis som alla andra ansvarstagande samhällsmedborgare.



Tomas Hermansson

20 år och spelat Counter-strike i 6 år.